Att skriva lust, del 2: Poesi
Orden har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas och poesin var en av mina första stora förälskelser inom litteraturen. Korta verser med stort innehåll, mening och djup. Fritt att dyka in i och tolka, göra till mitt. Jag läste Boye, Fröding och Karlfeldt, för att nämna några. Under åren har jag adderat nya favoriter till listan i form av exempelvis Lina Hagelbäck, Shara McCallum och Nino Mick. Hjärtat har alltid stannat i lyriken och så kommer det nog alltid att förbli.
Det var här jag fann en språkmelodi, klang och känsla som tilltalade. Jag bär med mig den än, och använder mig av den i mina egna texter. Lyrikens ordlekar tyckte jag också om. Även detta har satt sina spår, vilket märks när jag skissar fram mina berättelser.
Jag har tillåtit mig att bära med mig min stora inspiration och också låta den synas i det jag skapar. I Lyda blandar jag det målande, vackra och broderande poetiska med ett rått, direkt sexuellt tilltal. Jag känner mig, som sagt, hemma i dikten och dess underbara värld. Poesin smyger sig in mellan raderna, som en öm älskare som smeker över huden tills glöd.
Grunden till allt är faktiskt dikterna jag förlorade mig i som tonåring. Det är därifrån jag byggt mitt skrivande vidare – genom kurser och yrkeserfarenhet som skribent – och jag har också fortsatt botanisera bland många genrer och författare för bredd. Däremot har jag alltid värnat lyrikens plats inom mig.
Hitta din röst, för den är en otroligt viktig byggsten för ditt skrivande. I det varma, välbekanta kan du också unna dig att gå på upptäcktsfärd utanför ramen. Utmana dig själv, tänj språkgränser, och tillåt dig att falla fritt mellan bokstäver. Har du en poetisk själ? Vårda den. Vattna, sköt om och låt den blomstra, för den kommer att berika ditt språk och i en förlängning också få dina berättelser att bli mer. Växa!