Att stå utanför och se in. Känna en önskan om att vara en del av något större. Tillhöra. Jag vet hur det känns med utanförskap. Det gör vansinnigt ont. Skaver. Och det slukar en del av ens inre.
Till sist gav jag upp försöken att ”passa in” enligt snäva normer om hur man ska vara. För det är just så – samhället och människor i omgivningen signalerar och säger ofta ”var som du vill” för att efter en stunds tystnad utbrista: ”Men INTE så!” I det ligger skammen, skulden och allt det där andra jag inte önskar en enda levande själ.
Mitt författarskap handlar därför bland annat om att skriva om och belysa världar och livsstilar som ligger utanför normen. För att bidra till en värld som är mer accepterande, öppen och inkluderande. Så att inte fler tvingas stå utanför och titta in med längtansfull blick.
Det handlar aldrig om att pracka på någon annan en preferens eller ett sätt att njuta eller leva. Mer om att – via sinnliga berättelser med vågad rymd för lust – vidga vyer, ge kunskap, belysa och föra in en nyanserad bild av hur verkligheten ser ut. Detta så att människor kan närma sig andra personers lust med nyfikenhet, värme och förståelse.
Varför, undrar kanske någon nu? Jag har en motfråga till den som tänker så. Vad tror du händer med unga personers fantasier, drömmar och tankar omkring sex och relationer om vuxna i omgivningen bemöter deras längtan med pekpinnar, skam och skuld? Individen sluter sig själv, talar inte längre om det. Men essensen av en människa och den sexualitet personen har försvinner inte för den sakens skull. I en förlängning kan det leda till många svåra och jobbiga saker och ett mående som inte alls är bra, vilket inte gagnar någon.
För mig är min njutning och lust och bejakande oerhört viktigt. Framför allt att få göra det på det sätt som jag tilltalas av. Gå lite, lite utanför normen så kommer du snabbt märka att det inte är så enkelt alla gånger ...
Att sätta sitt namn på en bok om BDSM, där den kvinnliga huvudpersonen är undergiven, har till exempel inte enbart inneburit positiv feedback. För mig är det en tydlig signal på att berättelsen behövs. - Jag är stolt över Lydaserien och det faktum att exempelvis par skriver och tackar för den och berättar: ”vi läste den tillsammans och jäklar vad det hettade till” – bättre feedback kan man inte få! Så jag kommer att fortsätta skriva – och leva – på det sätt som passar mig bäst oavsett om någon slutar att vara min vän eller upphör att hälsa på mig (det säger ändå till sist inte särskilt mycket om mig men mer om den som agerar på det viset).
Följ ditt hjärta. Livet är för kort för att leva i andras marginaler. Jag föredrar att brodera ut mig själv över sidorna, mellan pärmarna, och gå utanför ramarna. Faktum är att jag inte tänker stanna där. Nej, jag vill vara med och skapa förutsättningar för andra människors lust och skissa om sexkartan. Tänja normer, bryta dem. Framför allt vill jag tränga in i läsaren på djupet – skaka om och bjuda på lust som lämnar spår.